För evigt.

2010-09-28 [00:11] 

Du är den vackraste,
har den renaste själ.
Inga fördomar om någon annan,
aldrig hört dig tala negativt om någon.
Du är snäll mot alla,
alltid glad och får oss runtomkring dig att le.
Du är den underbaraste i världen,
ett helgon för oss.
Den finaste varelsen i hela universum.
TOTALT UNDERBAR!!!!!!!!

Förstår du då varför du inte förtjänade det som hände dig.
Förstår du att vi hellre att offrat oss själva.
Förstår du att vi kommer känna sorg och saknad i evig tid.
Förstår du att vi älskade dig.
Förstår du att vi ansåg att du var den finaste av oss alla.

Vi känner ångest.
För att vi inte sa det tillräckligt.
För att vi inte umgicks mer med dig.
För att vi alla hade fullt upp med oss själva.
För att vi inte visade dig tillräckligt mycket, hur mycket du betyder för oss.

Du vet verkligen hur vi känner nu. Vakar över oss där du är. Vi kommer alltid vårda våra minnen utav dig och älska dig. Hoppas du gillar minnesalbumet vi skapar. Gillar du idén om boken? Tatueringen? Allt vi ska göra i ditt namn, för att hedra ditt minne. Skiner solen där du är? Är du lycklig? Hoppas det. Älskar dig ännu en gång, men det vet du nu. Minns du sist vi hördes på msn? All kärlek, glädje och hjärtan vi skickade till varandra. Du var den värsta tänkbara att dö. Största sorgen. Värre än när alla andra dött. Saknar dig för mycket. Du förtjänade inte det här. Älskar dig förevigt.

Vi ses i drömmarna.

Pinky (ditt äpple).


Sorg.

2010-09-27 [23:53] 

Känner konstant illamående. Klump i halsen. Krossat glass i magen. Smärta i bröstet.

Vill bara köra in ett spjut med vassa taggar i bröstet för att smärtan ska rikta sig till såret. Bara för att den inre smärtan inte ska göra lika ont.

Vill inte äta, men jag tvingar mig. Bara för att få i mig någonting.

Vill inte sova, men försöker så gott det går. Några timmar per natt, men det blir dåligt.

Vill helst inte prata, känns inte som jag har något vettigt att säga längre.

Vill helst inte dansa, det känns enbart obekvämt när jag försöker.

Innan livet bröts ner och det blev sprickor i min aorta, kändes saker naturligt. Men dessa saker känns inte naturliga längre.

Endast den inre smärtan.


tomt...

2009-08-26 [19:53] 

men plötsligt känns allt bara patetiskt.


Lustigt...

2009-05-21 [14:27] 

Tänk att det finns en vän till mig som vet allt skvaller som skett i mitt liv det senaste månaderna. Kul va?


Vet inte...

2009-05-21 [14:12] 

När... Man inte ska lägga ner energi på saker. Värdelösa saker,

saker som t.ex. att försöka få någon att må dåligt. När de ändå dumförklarar mig hela tiden. Men visst, det är som allt annat. Jag vet vem jag är och vad jag kan, behöver då inte bekräftelse från andra så varför bry sig när de dumförklarar mig? Tja... Anledningen till att de egentligen dumförklarar mig är för att de själva ska kunna känna sig smartare än mig. Ja menar, jag har aldrig gett mig på deras värderingar eller ageranden, men de ska minsann ge sig på allt det jag gör som går att kunna klankas ner på. De goda ordinära sakerna jag åstadkommer, bryr de sig inte om. Går inte att tackla ner något som är högt i skyn.

Tur att jag har min fantasi som vän. Kan liksom alltid vrida och vända på trista situationerna jag möter i livet och ändra dem till en positiv synvinkel. Älskar mottot, rent av visordet..:

Life is an illusion, everything i possible.

Allt beror helt på hur man ser det. Därför är mitt liv ett perfekt, spännande äventyr där allt jag vill är möjligt att skapa. 


En funderare

2008-09-26 [15:34] 

Hello. I am nothing but a dreamer. A clueless dreamer.

I know nothing of this world. The world know everything about me.
Or is it the other way around perhaps?

Jag är inte som alla andra, nej det är ju inte så konstigt iofs, vi är ju alla olika. Men… Ibland känns det som om jag är som alla andra, att jag bryr mig mkt om hur jag klär mig och vad jag inhandlar. Om media, och allt materialistiskt (materialistiska saker enligt mig är saker vi människor har skapat som går att ta på som inte är levande. Som t.ex. filmer, bilar, möbler, skor, datorer och så vidare)…
Jag vet att det låter galet: ”Vadå? Vad är det för fel med dedär prylarna? Ja menar ofta du inte har tittat på film någon gång eller suttit i en bil? Och ofta du inte har en säng att sova på om nätterna?” Jo det har jag, men det är inte så jag menar, menar att vi sätter för stort värde på prylar. Kan vi verkligen inte leva utan dem? Klart vi kan. Vi är ju skapta för det. Eller?
 


Life is an illusion, everything is possible